Heliga stolens egendomar regleras genom Lateranfördraget[1]) mellan påven Pius XI och konungariket Italien 1929.[2] Genom konkordatet åtnjuter en del av Heliga stolens egendomar på italiensk mark immunitet (extraterritorial authority),[3]) liknande[2] utländska ambassader.
Heliga stolen, som icke-statlig auktoritet, saknar eget territorium men påven är furste[2] över Vatikanstaten och ledare för Heliga stolen som Romersk-katolska kyrkans högste ledare. Som sådan erkänns den internationell ändå som en suverän entitet som företräder Vatikanstaten och har diplomatiska relationer[4]) med 176 stater, däribland[4] Sverige.
Heliga stolens egendomar omfattar[5] 28 områden[3] (varav 23 inom staden Rom och 5 utanför[5] staden). 1980 upptogs dessa egendomar på Unescos lista över världsarv.